Jag läste ledaren på NT för ett tag sedan. Där skrev de om utvärderingarna av biståndet i Sverige. Bland annat kunde jag läsa att 34 miljarder kronor ges bort i bistånd varje år. Jag blir så glad av att vi ger bort så mycket pengar till U-länderna och välgörenhet. Det finns bara ett problem med detta och det är att vi aldrig får veta hur dessa 34 miljarder kronor används. Regeringen gör aldrig utvärderingar på biståndet. hur kommer det sig att Sverige som är ett sådant byråkratiskt land, inte utvärderar resultatet av de 34 miljarder kronor? Vi är ju så duktiga annars på att utvärdera hitten o datten små som stora projekt, och detta görs inom alla sektorer. De projekt som inte ger utdelning läggs ner direkt för att inte vi ska slösa i onödan. Men 34 miljarder kronor som skänks bort i bistånd verkar inte vara så viktigt… kan det vara så at,t så länge vi ger bort pengar åt välgörenhet, spelar det ingen roll hur de används bara vi ger bort pengar? Jag hoppas att dessa 34 miljarder kronor verkligen används till välgörenhet också, och inte till något annat eller så att de inte går till de som behöver det minst.
En annan tanke som slår mig är att om Sverige som är ett sådant litet land som kan skänka 34 miljarder kronor i bistånd, hur kommer det sig att alla världens länder inte har kunnat bekämpa elände och fattigdom???

Här om dagen såg jag ett program som handlade om bristen på tillgång av färskt vatten runt om i världen. Bland annat visade de en indianfamilj från Bolivia som inte hade tillgång till färsk, drickbart vatten. Familjen som bestod av mamma, pappa och två barn hade redan förlorat ett barn pga. dålig hyggen. Flickan i familjen som är 8 år, var mobbad i skolan för att hon var en ”smutsig ungen”. Ingen ville vara med en ”negra” (betyder svart på spanska). De hade inga pengar till att betala en anslutning till den kommunala vattenanläggningen. Det ironiska var att familjen bodde precis i närheten av denna anläggning så de kunde se massviss av vatten rinna ut från anläggningen. Flickan frågade pappan varför inte de kunde få lite vatten därifrån. Pappa svarade att det tyvärr inte gick för det vattnet var bara för de rika som hade råd att betala för det.
Den kommunala vattenanläggningen i Bolivia är idag privatägd av ett utländskt företag. För att familjen ska kunna ansluta sig till vattenanläggningen måste de betala en summa som motsvarar en hel årslön för dem. Det innebär att de aldrig skulle ha råd till anslutningen.
Jag som har tagit förgivet att vatten är en självklarhet för oss människor. Jag trodde i mitt naiva huvud, att vatten var en mänsklig rättighet. Det är ju nämligen så att jorden har så mycket vatten att erbjuda så varför ska alla betala för det? Jag förstår att det kostar pengar att dra ledningar osv. Men varför ska vissa människor dra nytta av det? Vem har gett dessa människor rätten till att ta betalt för vatten? Är det för att de har pengar och pengar innebär makt!
I Bolivia har vattentillgången privatiserats för att regeringen ska slippa ta ekonomiskt ansvar för det. Privatisering innebär i det här fallet högre vattenpriser där bara vissa får tillgång till det men att de rikare blir rikare och de fattiga blir fattigare…
En annan sak som jag reagerade väldigt starkt på i samma program var att i Indien hade Coca Cola byggt upp nya fabriker ute på landsbygden. Nybyggnationerna ledde till att bönderna som lever i närheten blir helt utan vatten därför att fabriken suger åt sig deras vatten. Coca Cola menade att den sjunkande vattennivån inte berodde på de utan på andra förhållanden. Det överflödiga vatten som kom ut från Coca Cola fabriken slängdes ut i naturen. Vatten som inte längre var brukbart. Från och med den dagen bojkottar vi Coca Cola…
Önskar att jag kunde göra något för alla de som inte har tillgång till färskt, dricksvatten, mer än bara skriva några rader om problemet.
I U- länder där det råder brist på vattentillgången kommer vattenpriset att vara dyrare än bensinpriset om några år. Vattnet kallas för det blåa guldet för att det är det som de rika kan tjäna pengar på i framtiden.

Människor kommer in i ditt liv av en orsak, för en period eller förresten av livet. När du förstår orsaken, kommer du också att förstå hur du skall förhålla dig till denna person. När någon kommer in i ditt liv av en orsak, är det oftast för att fylla ett behov du har uttryckt. De har kommit för att hjälpa dig genom en utveckling, för att ge dig vägledning och stöd. För att hjälpa dig fysiskt, känslomässigt och spirituellt.
Det kan verka som om de är sända från himlen, och det är dem!De är där, för det du behöver de för. Så plötsligt, utan att du gör något fel eller på ett till synes en opassande tidpunkt, kommer denna person att säga eller göra något som gör att ert förhållande tar slut.
Ibland dör de, andra gånger lämnar de dig. Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut. Det som är viktigt att förstå är att ditt behov är mättat, ditt öde är fullbordat, deras arbete är utfört. Den bön du skickade till universum har blivit bönhörd, och det är nu dags att gå vidare.
Några människor kommer in i ditt liv för en period, för att det är din tur att dela med dig, att växa eller att lära. De ger dig en upplevelse, lugn eller bara får dig att le!Kanske lär de dig eller visar dig något du aldrig gjort förut. Vanligen ger de dig en ofantlig mängd av glädje. Tro på det... Det är äkta! Men bara för en period. Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor, sådant du måste bygga upp för att få en solid känslomässig grund. Ditt jobb är att acceptera läxan, älska denna människa och använda det du har lärt i andra relationer och områden av ditt liv. Det sägs att kärleken är blind, men vänskapen är klarsynt.

Jag sitter och skriver lite nya inlägg till bloggen och tittar ut genom fönstret där det bara vräker ner regn. En rabarberpaj står i ugnen och luktar gott. Jag kommer att tänka på ordet lagom. Jag har ju hört många gånger att Sverige kallas för landet lagom. Lagom är ett typiskt svenskt ord som vad jag har hört inte finns t.ex. i engelska språket. Om man ska försöka förklara eller översätta ordet lagom blir det en förklaring av någonting mitt i mellan, inte för mycket, inte för lite, utan lagom.

Vädergudarna verkar inte veta vad det ordet betyder i alla fall. Vi har ju haft underbart väder in några veckor innan regnet kom. Jag som ni, vet att det lite tabu att klaga över värmen. Då värmen är trotts allt sällsynt här i Sverige är det ju skönt att kunna få njuta av den när den väl kommer. Men när det är varmt så är det varmt också. Så varmt att vi nästan inte står ut. Vi ojar oss och vi droppar svett och försöker tycka att det är skönt trotts allt. Ja värmen varade i ca en och en halv vecka. Veckan efter värmen, spöregnar det. Det bara vräker ner i några dagar. Eller i några veckor. Visslingen är det bra för naturen att det regnar efter att gräset och blommorna har upplevt hettan väldigt länge. Men snälla vart tog lagom vägen när det gäller vädret. Är det varmt så är varmt. Nästan så vi håller på att dö. Regnar det, vräker det ner så att man nästan håller på att regna med.
För ungefär 10 år sedan var jag i Thailand. Vi var där under regnperioden. Den tropiska värmen svalnas av när regnet kommer lite då och då. Men då är det skönt att det regnar och vräker ner. Efter 3-5 min. regn kommer solen fram igen. Så där precis lagom. Hoppas det kan bli så där lagom här i Sverige också så vi slipper att klaga över vädret…

Vad är skillnaden mellan moral och normer? Som vanligt slår jag upp ordet moral i Wikipedia och så här det: En sammanfattning av de beteenden som överensstämmer med god sed för en enskild människa, grupp eller en grupp av människor. Det betecknar vidare en uppfattning om känslan av vad som är riktigt ur sedligt synpunkt.
Slår jag upp ordet norm står det så här : Underförstådda regler och förväntningar på beteende som gäller inom mindre sociala gemenskaper eller i samhället. Hm... som jag förstår det låter det precis som samma sak förutom att normer är dolda samhälleliga regler som vi medvetet och omedvetet följer.
Anledningen till att jag började fundera på det här var att jag och min man diskuterade ett radioprogram som handlade om huruvida vi människor ska äta djur eller inte och om detta är rätt eller fel. Det finns så många olika åsikter om detta samtalsämne och även en hel del inriktningar i åsikterna för hur vi argumenterar för de också. En del åsikter har religiösa inslag, en del har evolutionära argument men det finns också filosofiska och moraliska argumentationer för hur vi tänker och hur vi förhåller oss till ätandet av djur. En del säger att det inte är moraliskt rätt att äta upp ett djur för att djuret är, likt en människas liv lika mycket värt, ett liv som har lika stor rätt att finnas här som alla vi människor har.
De filosofiska frågorna är: Vad har djuret för syfte här på jorden? Vad är ett liv? Hur ska vi definierar ett liv? Dessa frågor är väldigt intressanta att diskutera, men för att återgå till min ursprungliga tanke och fråga, det vill säga vad är skillnaden mellan moral och normer. När jag tänker efter har moral med etik att göra. Jag menar att en moralisk fråga innebär något som ifrågasätter min personliga värdering i en fråga. Vad jag personligen anser vara rätt och fel i till exempel hur man ska behandla andra, vare sig det är en annan människa eller ett djur. Normer däremot är något som har en större och djupare förankring i samhället och i kulturen. Jag anser att det är genom vår kulturella uppfostran i ett samhälle, som vi får lära oss vad som är det rätta beteendet i kontexten (samhället) det som anses vara rätt och fel i samklang med alla andra som ingår i kontexten. Däremot bygger vi själva och självständigt våra moraliska värderingar genom erfarenheter. För min del betyder detta att det är genom att leva ett så rikt liv som möjligt som jag kan bygga upp mina personliga, moraliska värderingar, genom att antingen följa de rådande normer eller genom att bryta dem.
Har jag rätt? Har jag fel? eller finns det andra sätt att se på det här med moral och normer?
...eller vad är rätt och vad är fel?...Vem får bestämma vad som är rätt och fel?

Den frågan ställer jag till er andra. Jag är en person med en hel del ideologiska tankar och funderingar kring hur ett samhälle skulle kunna se ut. När jag har delat med mig av dessa funderingar med andra har jag fått höra att jag är en anarkist Usch!..Bara själva ordet anarkist klingar så fel i mina öron. Kan det vara så som i likhet med ordet kommunist, förknippas med negativa politiska åsikter? För att inte prata om ordet politik..Bläää

Politik och politiker har verkligen förlorat inflytande i dagens eftermoderna tider, anser jag i likhet med andra moderna sociologer så som Bauman, Beck och Touraine. Politiken har inte längre samma makt som den hade för ca 20-30 år sedan. Den unga generationen bryr sig inte längre om vilken inriktning de olika partierna har eller om det är höger,vänster eller ja...åt vilket håll man nu vill ha det... Istället för färg, lutning och ekonomisk vinning borde den nya politiken istället rikta sig på nytänkande. Detvill säga att politiken borde hitta alternativa tankemönster som ser till alla individers bästa, oavsett bakgrund, etinicitet eller kultur. Empati, tolerans och sympati borde användas som nyckelbegrepp för att marknadsföra den nya politiken. Den makt som politiken ändå skulle få utöva, skulle användas på det sättet den franske sociologen Touraine föreslog, att använda makten till att bibehålla balans världen över.

Anarki förknippas med laglöshet, drogfrihet osv....Jag slog upp begreppet på Wikipedia och där kan man läsa följande:

1) Ett tillstånd som innebär frånvaro av härskare eller statsmakt. Beteckningen används av vissa anarkister i positiv bemärkelse om det ideala samhället. 2)Förvirring och kaos i brist på lagar och/eller regering: en negativt laddad beteckning (http://sv.wikipedia.org/wiki/Anarki).


Hmm, en frånvaro av härskare njae...kanske inte helt frånvaro men som jag nämner tidigare en auktoritet som utnyttjar sin position och inflytande till att skapa och bibehålla balans i världen. Laglöshet skulle fungera bara i en värld av människor med högre medvetande. Med högre medvetande menar jag individer som vet på en högre medvetandenivå att om de skadar andra, skadar de bara sig själva. I detta samhälle skulle det råda fullständigt lugn kaos där ingenting är rätt eller fel. Det är bara du som självständig individ bestämmer vad som är rätt och fel för dig. Men detta skulle göras genom att hela tiden ta hänsyn till andra människor som också samspelar med dig i detta kaos.
Det skulle inte finnas en högre makt eller auktoritet som försökte "lära" dig att vara en duglig och funktionell samhällsmedborgare.
I detta samhälle skulle det finnas medborgarlöner att ta ut. Medborgarlöner innebär en ersättning som ligger på grund nivåinkomst. (Blanda inte ihop medborgarlön med socialbidrag eller andra bidrag nu) Denna ersättning skulle ges ut till alla som ville ha den. Till exempel en person som är trött på sitt jobb och vill ta ett sabbatsår, eller varför inte till någon som vill utvecklas på det personliga nivån...ja till den som helt enkelt ville ha medborgarlön!...........

Det här med miljöförstöringarna och alla miljöfrågor som är så aktuella nu....Isen som håller på att smälta, polarbjörnar som påverkas av att isen håller på att försvinna och på andra håll i världen har människor inte tillgång till vatten osv.
I och med media, stormas vi med information om detta aktuella ämnet hela tiden. Vi som enskilda individer måste vara med och påverka framtiden. Vi måste bidra till en bättre miljö. Genom att börja bli mer miljömedvetna kan vi skapa förändringar. ..
Ja absolut, jätte fint, men jag kan inte låta bli att ta det här steget längre. Jag funderar på hur mycket av alla dessa klimatförändringar sker på grund av naturliga skäl? Det vill säga, vi kanske är på väg in i en ny epok med allt vad det innebär. De förändringar som sker just nu i miljön kanske skulle ha skett ändå. Det kan vara ett sätt för vår planet att rensa sig själv. Det kanske är så att det är dags för nya arter att träda fram nu.
Jag säger inte att vi människor inte har någon inverkan alls på dessa klimatförändringar, tvärtom anser jag att vi absolut har det. Men kanske inte så mycket som media ändå påstår att vi har. Enligt aprilnummeret av National Geographic, läste jag att hela 46% av oljeutsläppet sker på ett naturligt sätt. Vår planet sipprar alltså ut olja här och där som vi i vanliga fall inte ser och människan står för 8 % av de utsläpp som kommer från oljefartyg.

Hur skyldiga är vi enskilda individer till förändringen inom miljön?
Varför ska jag som enskild individ behöva få dåligt samvete av den information som vi hela tiden matas med medvetet eller omedvetet.
Det är inte vi enskilda individer som är den största boven till miljö örstöringarna här i världen anser jag. Jag eller min granne, mina kompisar eller mina föräldrar är inte ägare till industrier som tillåter farligt utsläpp sippra ut i naturen. Hade jag ägt en industri, hade jag absolut inte ignorerat problemet, den saken är säker i alla fall. Det är inte heller jag som flyger till andra länder flera gånger i månaden på tjänsteresor. Det är inte jag som som tillåter farliga kemikalier i maten som vi får i oss. OK!, jag äger en bil som tyvärr inte går på biogas eller etanol. Anledningen till att jag inte äger en sådan bil är för att jag inte har råd att köpa mig en miljöbil.

Den största delen av mitt liv har jag cyklat Jag har cyklat till träningen, till jobbet, till affären osv. Jag tror inte att jag är ensam om att göra detta heller utan tvärtom. Vi kanske inte gör det av miljöskäl utan snarare av ekonomiska och hälsosamma anledningar. Nästan alla hushåll källsorterar nu för tiden också. Så hur delaktiga har vi varit i denna miljöförstöring? och hur mycket har jag eller du bidragit till klimatförändringarna? Ska vi behöva betala med att gå omkring och ha ångest eller ha dåligt samvete för dessa förändringar? Eller för misstag som industriägarna begick för många år sedan? Nej tack! Jag har inte varit delaktig i det och tänker inte heller bli det....
Vi som enskilda individer gör säkert mer för miljön än vad alla politiker och affärsmän/kvinnor någonsin kommer att göra. Så ni som har dåligt samvete eller ångest över miljön, sluta med det nu! men för Guds skull ignorera inte problemet heller :)

Jag har tidigare skrivit mina tankar kring de moderna sociologerna och om deras syn på den tiden vi lever i nu. Jag har reagerat på deras dystra bild av den nuvarande verkligheten.
Men äntligen har jag nu hittat en sociolog som ligger närmare mina egna tankar och teorier. Om ni är intresserad tycker jag att ni måste läsa Alain Touraines bok kan vi leva tillsammans. Boken är inte alltid så lätt att förstå sig på då författaren skriver på ett mycket filosofiskt sätt,men jag tycker i alla fall att ni ska ge den lite tid. Det är värt det!

Till skillnad från Baumans böcker känner jag att Touraines Kan vi leva tillsammans är en mer behaglig sociologisk bok. Jag blir glad och nästan förväntansfull av hans teorier och tankar. Touraine analyserar det samhälle som vi nu är på väg att inträda. Ett samhälle där globaliseringen är ett faktum. Som jag tidigare nämnde skriver han på ett mycket filosofiskt sätt men även här finns det en sociolog som inte refererar till några empiriska undersökningar utan utgår från sina egna filosofiska tankar som ibland är lite svåra att förstå. Att han har ett stort fokus på subjektet över hela boken är mycket intressant. Även Bauman och Beck har det men jag anser att Touraine lyckas mycket bättre i det avseende att han påpekar vikten av att förverkliga individens inre tankar, lustar och önskningar. Detta är källan till lycka och framgången i våra livsprojekt menar Touraine. Det är genom att komma underfund med vad vi vill med våra liv på ett medvetet sätt som vi verkligen kan förverkliga och utveckla oss som individer (och utveckla subjektet). Vi är nu aktörer över våra liv. (Touraine, 2002). Touraine menar att anledningen till att människan mår dåligt idag är att vi är splittrade och inte vana vid de snabba förändringarna som sker mitt framför våra ögon. Att inte påverka den obalans som individen upplever mellan det instrumentella världen och livsvärlden är att inte kunna ha kontroll över vårt jag. Det är genom att fortsätta att utveckla subjektet som vi kan övervinna denna splittring.

Ni får själva skapa er egen uppfattning om vad subjektet är för någon. För det som är subjektet för mig behöver absolut inte vara det för er andra! Här nedan kan ni ta del av min tolkning.

I det avmoderniserade samhälle beskriver Touraine individen som splittrad men ändå fri. Vi har nu större frihet att kunna påverka vårt jag/subjektet genom att göra aktiva val som ligger i linje med våra innersta önskningar. Genom att institutionerna och familjen har förlorat betydelse kommer vi inte längre vara styrda. Nu måste vi acceptera idén om ett slut på socialisationen skriver Touraine i en artikel. Vi befinner oss nu i ett samhälle som styr sig självt. Politiken, ekonomin och media har inte längre makten över individen. Den här friheten som erbjuds menar Touraine att vi ska utnyttja. Friheten ger sökandet vingar. Sökandet efter lyckan är individuellt så som mycket annat i Touraines värld. Enligt de gamla sociologiska teorierna bildas jaget i relation till andra och av institutionerna. I Touraines värld bildas jaget i relation till sig själv. Därför är det viktigt att våra personliga livsprojekt består enbart av det som vi själva har valt. Jag skulle vilja jämföra subjektet med människan själ men Touraine menar i sin bok att subjektet inte är något som finns inne i vår kropp utan subjektet är snarare en produkt av våra högsta tankar om oss själva. Att subjektet har en fysisk form. (Låter som själen ändå för mig). I och med globaliseringen blir individen mer och mer blandad med andra kulturer vilket har en positiv inverkan på den högre medvetenheten genom att vi blir mer toleranta mot varandra, fördomarna försvinner och individen i det globaliserade samhället börjar att bry sig om mänskligheten mer och mer. Empati, sympati och tolerans är globaliseringens medborgarnas nyckelenheter som kommer att leda individen till en högre medvetenhet. Nu menar inte Touraine att det är bara positivt med det ångkulturella samhället, han menar också att den leder till splittring då människan inte längre känner något tillhörighet. Avsaknaden av tillhörighet skapar ångest och förvirring hos individen. Individerna kommer att skapa sin identitet utifrån sin kulturella grupp vilket kommer att resultera i att det mångkulturella identitet utifrån sin kulturella grupp vilket kommer att resultera i att det mångkulturella samhället först kommer att hamna i kris då individen inte har vant sig vid de förändringarna men så småningom kommer mångkulturen att övervinna genom att erkänna varandras olikheter. Subjektet kan bara finnas om individen kan kombinera de olika kulturella skillnaderna.

En annan mycket intressant tanke är att politikens roll i avmoderniseringen kommer mer och mer att handla om individen och inte ekonomin. Människan kommer inse att om subjektet skadas kommer människorna att reagera starkt. Maktens syfte handlar om att bibehålla balansen i världen. Det kommer också att ligga i Politikens roll att minska klyftan mellan de olika kulturer i det mångkulturella samhället. De individer som är i behov av välfärden kommer att ses av andra som jämlika och inte som parasiter, klienter eller patienter.
Vi befinner oss i en tid av lärdom där subjektet är i fokus. En skola där vi individer lär oss tolerans, empati och att handskas med friheten som globaliseringen erbjuder. Skolan i det moderna samhället måste nu börja att anpassa sig till individernas nya tänkande och personliga behov och även att utöka friheten genom att lära den unga och nya generationen att reflektera och tänka själva.

För mig verkar Touraines filosofiska teorier väldigt trevliga och en snudda andliga, vilket absolut inte är något negativt för mig. Jag har nämligen sökt efter denna del i sociologin sedan jag började läsa första kursen och, äntligen en teoretiker som tar upp människans inre. Det ligger i tiden att vi nu måste höja vår medvetenhet för att kunna leva i samklang med globaliseringen och det mångkulturella samhället. Mycket av Touraines teorier kan appliceras i det svenska samhället genom att vi nu lever i ett Sverige som mer och mer liknar USA där olika etniciteter samsas. Men det borde lite konstigt att säga att hans teorier inte passar in i det svenska samhället då vi snart inte har några geografiska gränser. Globalisering innebär att gränserna flyttas och Sverige kommer kanske inte finnas som enskilt land i framtiden. Därför kan Touraines teorier passa in över hela världen om vi väljer att se världen som ett enda stort samhälle.

Är trött på allt elände som händer runt om i världen. Vi strömmas av krisens olika ansikten. TV och tidningar gottas i detta elände också.
För några år sedan bestämde jag mig för att inte titta på nyheterna av den enkla anledningen att jag fann det så deprimerande. Genom att uppmärksamma den negativa, dystra bilden av verkligheten så som media framställer den, bidrar vi till att denna bild förstärks. Men efter ett tag började jag se på nyheterna igen och typiskt hände detta precis lagom när den ekonomiska krisen började. All denna uppmärksamhet och energi som krisen har fått av mig är jag nu trött på. Bestämmer mig för att här och nu bojkotta TV- nyheterna och tidningarna. Ja väljer att vara optimist! Det händer positiva, roliga saker runt om i världen. Det finns jobb. Det finns möjligheter i allt, det gäller bara att uppmärksamma de. Nu är det enbart positiva tankar som gäller!

Kan inte någon starta tidningar eller nyhetskanaler som riktar sig åt att sända eller skriva om de positiva händelserna runt om i världen? Finns det någon där ute som delar denna idén med mig?

Jag tillhör de som tror på att vi skapar vår verklighet utifrån våra tankar och att dessa tankar styr många gånger vårt handlande mer än vad vi tror och vill erkänna. Våra negativa tankar sätter käppar för hjulet i vårt handlings-utrymme och bygger murar som är helt onödiga.

Många av de alternativa eller själv hjälpsböcker tar upp just detta ämnet, tankens kraft. De flesta sådana böcker som jag har läst skriver om hur våra tankar styr våra liv, genom den sk skapelseprocessen. Denna process börjar med en idé som börjar i tanken, sedan börjar man ge idén eller tanken en mentalkonstruktion i vårt medvetande i form av mentala bilder. Denna idé leder så småningom till en fysisk handling. Till sist blir handlingen vår verklighet det vill säga, våra tankar och handlingar blir vår verklighet.

Om man börjar fundera på denna skapelseprocess och ser hur vårt medvetande fungerar är det inte så svårt att förstå hur vissa människor som har upplevt traumatiska händelser, tänker. De här människor förtränger dessa upplevelser, eller i värsta fall utvecklar andra psykiska sjukdomar så som tex schizofreni, ångest eller personlighetsstörningar. Den mänskliga kroppen är otrolig på det sättet att den bildar försvarsmekanismer för att reglera obalansen. Detta görs på oftast omedvetet. Psykiska sjukdomar är oftast förenade med negativa tankar och beteenden och det blir svårt för individen att ta sig ur sinverklighet. Man skulle kunna säga att försvarsmekanismer är en följd av en rad negativa upplevelser som bidrar till negativa tankemönster som i sin tur ger upphov till allvarliga psykiska sjukdomar,vilket utgör dessa människors verklighet.

Som tur är, har inte alla varit med om traumatiska upplevelser, men de flesta har någon gång tänkt negativa tankar, både om sig själva och om sin omgivning. Varför det är det lättare att tänka negativa tankar om sig själv och så svårt åt andra hållet?, det vill säga att tänka positiva tankar om sig själv. Kan det vara så att det ligger så djupt strukturerad i vår kultur att inte ha bra tankar om sig själv? Har vi fått lärt oss från början att det inte anses vara ok att ha höga tankar om sig själv?
De flesta skulle nog hålla med mig om att gamla tankemönster blir man inte av med på några dagar, det har ju tagit en hel livsstil att åstadkomma dessa tankemönster. För att ändra spår måste vi först medvetengöra de gamla negativa tankemönster och sedan sakta men säkert börja tänka åt andra riktningen. Så fort vi har förändrar gamla tankemönster kan vi börja att tänka nya, fräscha och positiva tankar om oss själva och om vår omgivning. Om vi väljer att rikta uppmärksamheten på positiva bilder och tankar är det inte så svårt att åstadkomma i stort sätt vad som helst i våra liv! Kan vi människor åstadkomma allvarliga sjukdomar av alla de slag, kan vi alltså med andra ord också skapa samma sak fast tvärtom, om ni förstår vad jag menar....

Hittade det här citatet på nätet av en slump DU SER INTE VÄRLDEN SOM DEN ÄR UTAN SOM DU ÄR
......eller kanske var det mina tankar som förde mig till den här hemsidan :p http://www.kjellhaglund.com/vara_tankar.htm

Här om veckan läste jag att politikerna har implementerat en lag om att unga människor under 15 år inte skulle få rätt till preventivmedel. 2005 kom det en lag som säger att den som har samlag med någon som är under 15 år ska dömas för våldtäkt mot barn (http://www.dagensmedicin.se/(RoxenUserID=f139e871ec02c37e82db594abbf805f8)/nyheter/2009/04/17/bodstrom-sagar-hammarstran/index.xml). Så enligt lagstiftningen är den som är under 15 år ett barn och den som har sex med en som är under 15 år riskerar att bli åtalad för våldtäckt. Vidare innebär detta att om en barnmorska eller läkare som skriver ut p-piller till flickor under 15år, begår ett brott och kan leda till att de kan åtals för medhjälp till våldtäkt anser vissa politiker. För ungdomar som är 15 år och som har flickvänner under 15 år innebär detta att han inte skulle kunna ha sexuell umgänge med sin flickvän utan att riskera att åtals för våldtäkt.

Vice chefåklagare Mikael Hammastrand vill åtala all vårdpersonal som skriver ut preventivmedel till barn under 15 år, skriver Sydsvenskan (http://sydsvenskan.se/vetenskap/halsa/article426570/Vill-atala-for-p-piller-till-unga.html).
Vidare säger han att skriva ut preventivmedel skulle främja sexuell aktivitet.

Det är framför allt ett föräldraransvar anser jag, att prata med sina barn om vad som är viktigt att veta när deras barn börjar att bli mogna för sexuella aktiviteter eller när de ska inleda ett förhållande. Inte ska vi tillåta samhället styra över våra barns sexualitet också! Tankarna förs över till individsfriheten. Hur fria är vi egentligen om vi ska tillåta politikerna styra över vår sexualitet. Om ungdomar, även om de är under 15 år, vill av egen vilja ha sex med varandra, skulle inte vi tillåta det? Sexualitet är något som vi har med oss från födelsen och något som är det mest naturliga för människan. Varför ska vi låta politikerna ta oss den rättigheten i från oss? Är det inte så att just sådanna förbjud leder till ökade våldtäkts siffror?
Eller en ännu mer relevant fråga... Hur hänger det där med att skriva ut p-piller till barn under 15 år med våldtäckt? Förstår inte kopplingen riktigt...

Det kanske är så att Mikael Hammarsten följer Påvens syn på preventivmedel...det vill säga, förbjud kondom då de bara leder till ökade HIV-smittade...Bra tänkt...eller inte.

Min sambo och jag har på senare tid börjat att pratat om att skaffa barn. Tanken växte fram under en diskussion om den ekonomiska krisen som härjar över världen just nu. Arbetslösheten växer mer och mer samtidigt som konsumtionen bara ökar och ökar. I min situation då jag är ny utexaminerad beteendevetare och söker jobb för fullt, är största önskan just nu att få ett jobb. Att erbjudas en möjlighet att tillämpa min utbildning ute på arbetsmarknaden. Men samtidigt inser jag att detta inte kommer att vara möjligt den närmaste framtiden. Jag vill inte låta allt för pessimistisk nu men det är bara att inse fakta. Det kommer bara att ta lite längre tid än vad jag hade räknat med men drömjobbet kommer :)(Just nu är jag inte arbetslös utan har fortsatt att studera vidare tills jag hittar ett jobb. Till sommaren kommer jag att ta ut min andra fil. kand. Den här gången i sociologi).Ja, eftersom arbetsmarknaden ser ut som den gör tänkte jag och min sambo att det kanske är nu vi borde passa på att skaffar barn. När det ändå inte finns några jobb kan vi lika gärna få det gjort!. Jag menar, arbetsmarknaden måste ju bli bättre någon gång eller hur? och när krisen är över och man börjar märka av att 40-talisterna börjar försvinna från arbetsmarknaden så behöver jag inte tänka på att avbryta mitt jobb pga att vi vill skaffa barn. Istället får arbetsmarknaden en Maria och en Joakim som redan hunnit vara föräldrarlediga. Jätte bra tänkte vi, men nej då! När vi började sätta oss in i den ekonomiska bilden, ja det här med föräldrapenning och vad ett litet barn kostar kom vi fram till att vi inte har råd att skaffa barn!!Det skulle innebära för min del att om jag skulle vara mammaledig skulle jag få ut 180kr/dag vilket innebär att jag skulle få en månadsersättning av försäkringskassan på 4600 kr.Om jag tycker att studenter är fattiga som får klara sig på 7000-8000 kr i månaden, ja då innebär det att de som får leva på en månadsinkomst på 4600 kr i månaden är urfattiga. De fattigaste av de fattigast.Jag har en underbar dotter på snart 8 år sen ett tidigare förhållande så jag vet vad barn kostar och är medveten om att, är det någon gång i livet vi behöver mer pengar än någonsin så är det när har barn. Det är nämligen så att försäkringskassan baserar föräldrarpenningen på det man har tjänat de senaste tre åren. Vilket innebär för min del den tiden då jag har studerar! Vilket också gör att min föräldrarpenning grundar sig på mitt studiemedel. Vidare innebär det också att vi egentligen skulle tjäna på att Joakim var föräldrarledig hela tiden istället för mig eftersom han har ett jobb. Men också för att han för tre år sedan jobbade som utvecklare i Göteborg och tjänade bra med pengar.Om vi nu bestämmer oss för att vänta med att skaffa barn, måste vi även tänka på att inte vänta alldeles för länge avtvå anledningar. För det första tjänar min sambo mindre nu som Doktorand än vad han gjorde som utvecklare för tre år sedan! För det andra vill jag inte vara för gammal innan jag skaffar ett barn till dels för att jag vill att min dotter ska få glädjen av att få ett syskon också. Alltså får vi inte blicka framåt i tiden för mycket och inte heller får vi lämna dåtiden i fred.Det har alltså blivit en klassfråga att skaffa barn.Innebär detta att de rika i samhället inte bara får ta del av de olika bonus och pensionsavgångar som de olika företag erbjuder de? utan att det är även det samhällsklass som kommer att stå för den största produktionen av barn?. Alltså våra framtida medborgare? Näe!! vilken mardröm. Ser framför mig hur kapitalet, egoismen och girigheten går i arv och bara växer och växer.Vi pratade om det här med min syster och hennes sambo. De tyckte att vi skulle sluta att gnälla och börja skaffa barn istället. Jag kanske ska följa min systers råd i alla fall, vad tycker ni?Det är klart att vi inte ska gnälla men snälla vi vill ju bara erbjuda våra barn det bästa. Jag menar inte att vi ska köpa de senaste och dyraste sakerna till våra barn. Nej jag tycker att vi gynnar marknaden genom konsumtion alldeles för mycket men samtidigt vill jag heller inte behöva gå till Myrorna och handla allt till min bebis. Jag tycker heller inte att vi ska behöva flytta till ett billigare område där jag inte skulle vilja se mina barn växa upp i pga att vi inte har tillräcklig med pengar. Då väntar jag yttreliga några år innan en bebis får komma till världen.

Så efter mycket om och men har jag äntligen blivit klar med layouten till min blogg :)
Lätt var det inte... men nu så! koncentration på att börja producera lite intressanta inlägg. Vill även passa på att tacka de som har kommenterat mina tidigare inlägg. Jag tycker att det är jättekul att det finns folk som verkligen vill och är intresserade av det jag skriver.

Nu har jag bloggat här sen i slutet av februari. Jag började blogga lite som terapi. Jag var tvungen att göra något kreativt av min ångest som jag hade kännt sen ett tag tillbaka. Anledningen till min ångest är allt elände som händer runt omkring oss och den maktlösheten jag känner. Att se allt förändras mitt framför våra ansikten och inte kunna göra någonting åt det. Känns så frustrerande. Att jag tittade på uppdrag granskning här om dagen gjorde det inte bättre. Programmet belyste problemet det bonussystem som vissa stora ekonomiska företag i Sverige har. Bonussystemet handlar om att de anställda på dessa företag får ut motsvarande två månadslöner per anställd/år. Pengar som ges till de anställda som en morot för det hårda och riskabla jobbet de utför. Denna bonus delas ut till de anställda oavsett om företaget har gått med vinst eller inte. Vår finnansminister, Anders Borg inledde en hård kampanj mot de företag som hade dessa bonussytem. Detta för att spara in de pengar som delades ut för att använda de på ett bättre sätt. Det handlade om miljarder kronor. Så stora summor som motsvarar att varje pensionär här i sverige skulle få 100.000 kr var om dessa pengar inte delades ut i bonus för de anställda. Det låter ju jättebra att vår regering anstränger sig eller hur? Att regeringen äntligen öppnar upp ögonen för ett stort problem. Det är jätte bra att regeringen börja spara in pengar från de rätta områden, istället för att ta från organisationer i samhället som redan är påverkade. En genomsnittlig pensionär får ut 8000 kr i månaden. Det är en lite summa som ska räcka till hyra, ja ni vet allt det vi människor behöver för att klara en månad. Och tänk er om ni hade den här summa pengar att klara er med på en månad och hur glada skulle inte ni bli om ni fick 100.000 kr extra av staten!! Men nej då, pengarna går istället till de som redan har en månadslön på 250.000 kr. Visst ser det lovande ut. De rika blir rikare på bekostnad av de som har byggt upp vår välfärdssystem. Det hela slutar intehär. Det Andrs Borg gör är ju jätte bra men det han inte jagar i lika stor utsträckning är de statliga bonus som delas ut bland de statliga verk runt om i Sverige. Jag undrar hur mycket Borg får ut i bonus varje år. Tänk hur mycket bra man skulle kunna göra för dessa miljarder kronor istället för att de går till de som har det bra redan! Är vi på rätt väg eller?......
Vad är det för fel på mänskligheten? Vad är det som gör att mycket vill ha mer?
Är det inte dags för att vi ska börja höja oss till en högre medvetenhet nu?

Har ni någon gång kännt att ni har kommit till en punkt i livet då ni känner att ni måste fatta ett svårt beslut? Det har vi nog alla gjort någon gång i livet. För en del kanske flera gånger. Svåra beslut så som att avsluta en kärleksrelation eller byte av jobb. Svåra beslut innebär nästan alltid en stor ångest för innan vi fattar de svåra beslut, hinner vi tänka på konsekvenserna både en och två gånger eller hur? och ju längre tiden går, dessto sämre mår vi med tiden. Vi kastar oss ju inte in i något okänt bara så där. Ibland kanske det tar år innan vi vågar ta steget ut. Vi tvekar, vi förtränger och vi tänker framför allt på omgivningens reaktioner. Rädslan tar över våra själar och kroppar och nästan förgör oss innan vi överhuvudtaget gör något åt det problemet. Dessa negativa tankar och känslor gör oss själva till martyrer, och varför. Jo för att vi är rädda för de konsekvenser våra beslut kommer att skapa. Vi bryr oss om mer om hur vår omgivning kommer att reagera än vår egen välbefinnande. Vi tänker hur rationella alla andra människor är och det är klart att det är fel på oss som inte kan tänka rationellt.
Jag tror att det finns en mening med allt här i livet. Allt vi tänker och känner har en utgångspunkt i något. Om vi bara vågar följa våra känslor och vågar chansa lite mer här i livet skulle vi öka vår välbefinnande markant och bli gladare som människor. Det är inte fel att vara lite egoistisk ibland. Våga avsluta en kärleksrelation om du inte mår bra i den. Våga säga upp dig från ditt jobb om du nu vantrivs med det, våga resa och upptäcka nya länder, våga ta kontakt med den där snygga killen/tjejen. Vad har du att förlora! Och om du misslyckas! Och om omgivningen tycker att du handlar irrationellt! Och, och, och! Funkar det inte då, så gör om gör rätt! Farligare än så behöver det inte vara. Det är just dessa risker (om vi bara vågar ta de) som gör att vi kan utvecklas som individ. Det är genom våra misstag vi kan handla rätt nästa gång.
Så i slut ändan, misstaget du gjorde kanske inte var ett misstag trots allt. Visst måste vi ta ansvar för våra handlingar och konsekvenser men så länge vi är beredda att ta ansvaret så.....
Att ta risker, att våga chansa här i livet låter väldigt negativt för många men jag väljer gärna att se dessa risker som något positivt. Det finns alltid två sidor av samma mynt. Om man inte vågar chansa och kasta sig ut på okänd mark, hur kan vi då kunna bilda oss uppfattningar och bygga vidare på våra livsprojekt? Visst kan vi välja att se livet som att den består av en massa farliga risker som kommer med otrygghet bakom ryggen, men då missar vi också att leva och njuta av det roliga och okända på grund av rädsla. Jag anser att rädlsa är människan största fiende. Rädsla paralyserar och förgör. Men tack gode Gud att vi har fått den fria viljan, för att det är genom den här friheten som den fria viljan innebär, som vi kan handla efter vårt eget tycke och inte efter vad andra anser som rationellt.
Risker är utvecklande. Verklighetsförankrade erfarenheter som bara kan leda individen framåt till en större medvetenhet. Så våga chansa mer här i livet. Jag lovar att ni inte kommer att ångra er! Det gjorde inte jag :)

Igår skrev jag om den ångest jag kände efter att ha läst i Baumans bok Det individualiserade samhället. Nu har den ångest lagt sig lite men mina tankar fortsätter att sprudla. Idag handlar de om trygghet. Ja, för att knyta an till det jag skrev igår, pratade Bauman om att det är på grund av den otryggheten som vi känner i det allt mer individualiserade samhället som människor mår dåligt. Det är avsaknaden av strukturen i samhället som gör oss otrygga, egoistiska och rädda. Om nu vi är på väg till ett allt mer flytande samhälle så som Bauman förutspår, tenderar nog människan att bli en sådan. Tragiskt kan jag tycka. Men det finns hopp hos mig ändå.
Dagens samtalsämne vid frukostbordet tillsammans med min sambo var trygghet. Genom att ta ansvar för sitt eget liv och ser till att varje individ får någon slags trygghet i tillvaron kan vi komma långt. Genom bekräftelse av andra skapar vi trygghet hos oss själva. Jag vet att så ser inte verkligheten ut idag för många. Tyvärr är det många som får bekräftelse i en grupp som inte alltid är sund. Blir man inte bekräftad av sina signifikanta andra (i många fall finns det inga signifikanta andra), söker man bekräftelse någon annanstans Kanske i de olika subkulturer som har bildats runt omkring och utanför samhället.
Det finns många människor som mår dåligt i dagens samhälle, det av många olika anledningar. Det kan vara arbetslöshet, stress, depression eller av ekonomiska skäl, oftast är det nog en blandning av dessa faktorer. Har man varit i en sådan situation länge tenderar man att hamna i utanförskap. Den enskilde individen känner sig otillräcklig, hopplös och deprimerad och har ingen kontroll över situationen längre. Denna tillvaron skapar otrygghet. De här människorna kanske också i värsta fall är föräldrar. Jag säger i värsta fall därför att det innebär att deras barn får leva med denna grymma verklighet dag in och dag ut. Det vill säga, otryggheten för dessa barn är deras sociala verklighet. Om vi tänker lite längre i den tanken, reproduceras denna otrygghet i det stora hela. Inte konstigt att kriminaliteten och missbruk av olika slag bara ökar och ökar. Så i det stora hela kanske Bauman hade rätt trots allt!?
Jag har inga enkla eller mirakulösa lösningar för detta problem. Men om vi som enskilda individer börjar se efter vår egen situation först och främst, kanske vi kan vara med och skapa den tryggheten som många av oss saknar. Vilket i längden bidrar till bättre, empatiska, välmående samhällsmedborgare. Jag tror att förändringen måste ske inom oss först. Detta måste nog ske genom att ändra på våra tankar kring vår situation. Släng bort alla negativa tankar och kanske i extrema fall, slänga bort offerkappan från axlarna och börja inse att det är hos dig själv det börjar och det är bara du själv som hjälpa dig själv.
Ni föräldrar som jobbar åtta timmar om dagen, som följer med era barn till deras fotbollsträningar eller ridlektioner/danslektioner fast ni är så trötta och egentligen inte har tid att vara där men ni gör det för att ni älskar era barn och ni vet vad det betyder för era barn. Fortsätt med det. Det är det genom just den handlingen ni bekräftar era barn. För er föräldrar vars barn inte tränar, ta er tid till att ge barnet en kram när de kommer hem från skolan eller bara fråga hur deras dag har varit. Det kostar så lite men vilken skillnad det gör i det stora hela.

Idag är en sådan dag då allt känns tungt. Dels för att jag känner att våren borde vara här nu och dels för att jag sitter och försöker ta mig igenom en bok skriven av Zygmunt Bauman. Det individualiserade samhället. Bauman har en teori om hur vi människor kommer att leva i det så kallade flytande samhälle. den flytande epoken är snart på ingång och lämnar senmodernaniteten bakom sig. Ja hur skapar det ångest hos mig, kan man ju undra?
Jag kan inte låta bli att inte bli påverkad av Baumans teori. Min tolkning av hans bok är att han beskriver människan som en egoistisk, otrygg, ensamvarg, erfaren och intellektuell varelse som flyter runt i den globaliserade världen. Bauman menar att vi människor mår dåligt av att inte ha fasta strukturer. Strukturer som har försvunnit dels för att vi har blivit friare som varelser. men den här friheten innebär också valmöjligheter. Alla de tusentals valmöjligheterna som kretsar runt omkring oss ger oss stor frihet att kunna skapa vårt eget framtidsprojekt. Vidare menar Bauman att i det individualiserade samhället har politiken inte längre någon makt, utan det är ekonomin som styr politiken i det flytande samhället. Samhällsstrukturerna försvinner då vi inte längre har någon stat som övervakar oss. De gamla strukturer som började att gälla i och med industrialismens uppkomst, finns inte längre. Dessa strukturer kallas kommer från det moderna samhället. Lönearbete, kärnfamiljen och välfärden är några spår av det moderna samhället. Hur mycket av dessa strukturer har vi kvar idag? Ja lönearbete finns ju knappt kvar. Det är ju så att det finns knappt några jobb kvar överhuvudtaget. Kärnfamiljen kan man ju bara glömma. varenda unge i skolan har ju fler en en mamma och fler en en pappa. Kan Bauman ha rätt i sin teori? Om han har det hoppas jag verkligen att vi människor börjar tänka om och kanske börja se oss omkring hur vi har det. Enligt Bauman har själen koloniserats av kroppen. Det fysiska har tagit över det själsliga och kvävt själen för gott. Gud vilken bitter bild av människan han ger. Jag vill inte vara en sådan människa. Jag förespråkar för en människa med empati, en människa som visar medmänsklighet och en människa som har den inställningen att det är genom de små förändringar som stora förändringarna sker. Men jag kan, som jag tidigare sa, det går inte att låta bli att påverkas av Baumans teori och bild av människan i det individualiserade samhället då jag ser att vi är på väg dit. Det kanske är så som min sociologi lärarare sa, att vi har en fot inne i det senmoderna samhället och den andra i det flytande samhället. Det finns självklart mycket mer som jag skulle kunna skriva om här utifrån Baumans bok men jag väljer att stanna här. Vad tycker ni där ute? Finns det fler som har läst Baumans böcker? Har ni några åsikter om hans teori?