Har ni någon gång kännt att ni har kommit till en punkt i livet då ni känner att ni måste fatta ett svårt beslut? Det har vi nog alla gjort någon gång i livet. För en del kanske flera gånger. Svåra beslut så som att avsluta en kärleksrelation eller byte av jobb. Svåra beslut innebär nästan alltid en stor ångest för innan vi fattar de svåra beslut, hinner vi tänka på konsekvenserna både en och två gånger eller hur? och ju längre tiden går, dessto sämre mår vi med tiden. Vi kastar oss ju inte in i något okänt bara så där. Ibland kanske det tar år innan vi vågar ta steget ut. Vi tvekar, vi förtränger och vi tänker framför allt på omgivningens reaktioner. Rädslan tar över våra själar och kroppar och nästan förgör oss innan vi överhuvudtaget gör något åt det problemet. Dessa negativa tankar och känslor gör oss själva till martyrer, och varför. Jo för att vi är rädda för de konsekvenser våra beslut kommer att skapa. Vi bryr oss om mer om hur vår omgivning kommer att reagera än vår egen välbefinnande. Vi tänker hur rationella alla andra människor är och det är klart att det är fel på oss som inte kan tänka rationellt.
Jag tror att det finns en mening med allt här i livet. Allt vi tänker och känner har en utgångspunkt i något. Om vi bara vågar följa våra känslor och vågar chansa lite mer här i livet skulle vi öka vår välbefinnande markant och bli gladare som människor. Det är inte fel att vara lite egoistisk ibland. Våga avsluta en kärleksrelation om du inte mår bra i den. Våga säga upp dig från ditt jobb om du nu vantrivs med det, våga resa och upptäcka nya länder, våga ta kontakt med den där snygga killen/tjejen. Vad har du att förlora! Och om du misslyckas! Och om omgivningen tycker att du handlar irrationellt! Och, och, och! Funkar det inte då, så gör om gör rätt! Farligare än så behöver det inte vara. Det är just dessa risker (om vi bara vågar ta de) som gör att vi kan utvecklas som individ. Det är genom våra misstag vi kan handla rätt nästa gång.
Så i slut ändan, misstaget du gjorde kanske inte var ett misstag trots allt. Visst måste vi ta ansvar för våra handlingar och konsekvenser men så länge vi är beredda att ta ansvaret så.....
Att ta risker, att våga chansa här i livet låter väldigt negativt för många men jag väljer gärna att se dessa risker som något positivt. Det finns alltid två sidor av samma mynt. Om man inte vågar chansa och kasta sig ut på okänd mark, hur kan vi då kunna bilda oss uppfattningar och bygga vidare på våra livsprojekt? Visst kan vi välja att se livet som att den består av en massa farliga risker som kommer med otrygghet bakom ryggen, men då missar vi också att leva och njuta av det roliga och okända på grund av rädsla. Jag anser att rädlsa är människan största fiende. Rädsla paralyserar och förgör. Men tack gode Gud att vi har fått den fria viljan, för att det är genom den här friheten som den fria viljan innebär, som vi kan handla efter vårt eget tycke och inte efter vad andra anser som rationellt.
Risker är utvecklande. Verklighetsförankrade erfarenheter som bara kan leda individen framåt till en större medvetenhet. Så våga chansa mer här i livet. Jag lovar att ni inte kommer att ångra er! Det gjorde inte jag :)