Idag är en sådan dag då allt känns tungt. Dels för att jag känner att våren borde vara här nu och dels för att jag sitter och försöker ta mig igenom en bok skriven av Zygmunt Bauman. Det individualiserade samhället. Bauman har en teori om hur vi människor kommer att leva i det så kallade flytande samhälle. den flytande epoken är snart på ingång och lämnar senmodernaniteten bakom sig. Ja hur skapar det ångest hos mig, kan man ju undra?
Jag kan inte låta bli att inte bli påverkad av Baumans teori. Min tolkning av hans bok är att han beskriver människan som en egoistisk, otrygg, ensamvarg, erfaren och intellektuell varelse som flyter runt i den globaliserade världen. Bauman menar att vi människor mår dåligt av att inte ha fasta strukturer. Strukturer som har försvunnit dels för att vi har blivit friare som varelser. men den här friheten innebär också valmöjligheter. Alla de tusentals valmöjligheterna som kretsar runt omkring oss ger oss stor frihet att kunna skapa vårt eget framtidsprojekt. Vidare menar Bauman att i det individualiserade samhället har politiken inte längre någon makt, utan det är ekonomin som styr politiken i det flytande samhället. Samhällsstrukturerna försvinner då vi inte längre har någon stat som övervakar oss. De gamla strukturer som började att gälla i och med industrialismens uppkomst, finns inte längre. Dessa strukturer kallas kommer från det moderna samhället. Lönearbete, kärnfamiljen och välfärden är några spår av det moderna samhället. Hur mycket av dessa strukturer har vi kvar idag? Ja lönearbete finns ju knappt kvar. Det är ju så att det finns knappt några jobb kvar överhuvudtaget. Kärnfamiljen kan man ju bara glömma. varenda unge i skolan har ju fler en en mamma och fler en en pappa. Kan Bauman ha rätt i sin teori? Om han har det hoppas jag verkligen att vi människor börjar tänka om och kanske börja se oss omkring hur vi har det. Enligt Bauman har själen koloniserats av kroppen. Det fysiska har tagit över det själsliga och kvävt själen för gott. Gud vilken bitter bild av människan han ger. Jag vill inte vara en sådan människa. Jag förespråkar för en människa med empati, en människa som visar medmänsklighet och en människa som har den inställningen att det är genom de små förändringar som stora förändringarna sker. Men jag kan, som jag tidigare sa, det går inte att låta bli att påverkas av Baumans teori och bild av människan i det individualiserade samhället då jag ser att vi är på väg dit. Det kanske är så som min sociologi lärarare sa, att vi har en fot inne i det senmoderna samhället och den andra i det flytande samhället. Det finns självklart mycket mer som jag skulle kunna skriva om här utifrån Baumans bok men jag väljer att stanna här. Vad tycker ni där ute? Finns det fler som har läst Baumans böcker? Har ni några åsikter om hans teori?