Jag läste ledaren på NT för ett tag sedan. Där skrev de om utvärderingarna av biståndet i Sverige. Bland annat kunde jag läsa att 34 miljarder kronor ges bort i bistånd varje år. Jag blir så glad av att vi ger bort så mycket pengar till U-länderna och välgörenhet. Det finns bara ett problem med detta och det är att vi aldrig får veta hur dessa 34 miljarder kronor används. Regeringen gör aldrig utvärderingar på biståndet. hur kommer det sig att Sverige som är ett sådant byråkratiskt land, inte utvärderar resultatet av de 34 miljarder kronor? Vi är ju så duktiga annars på att utvärdera hitten o datten små som stora projekt, och detta görs inom alla sektorer. De projekt som inte ger utdelning läggs ner direkt för att inte vi ska slösa i onödan. Men 34 miljarder kronor som skänks bort i bistånd verkar inte vara så viktigt… kan det vara så at,t så länge vi ger bort pengar åt välgörenhet, spelar det ingen roll hur de används bara vi ger bort pengar? Jag hoppas att dessa 34 miljarder kronor verkligen används till välgörenhet också, och inte till något annat eller så att de inte går till de som behöver det minst.
En annan tanke som slår mig är att om Sverige som är ett sådant litet land som kan skänka 34 miljarder kronor i bistånd, hur kommer det sig att alla världens länder inte har kunnat bekämpa elände och fattigdom???

Här om dagen såg jag ett program som handlade om bristen på tillgång av färskt vatten runt om i världen. Bland annat visade de en indianfamilj från Bolivia som inte hade tillgång till färsk, drickbart vatten. Familjen som bestod av mamma, pappa och två barn hade redan förlorat ett barn pga. dålig hyggen. Flickan i familjen som är 8 år, var mobbad i skolan för att hon var en ”smutsig ungen”. Ingen ville vara med en ”negra” (betyder svart på spanska). De hade inga pengar till att betala en anslutning till den kommunala vattenanläggningen. Det ironiska var att familjen bodde precis i närheten av denna anläggning så de kunde se massviss av vatten rinna ut från anläggningen. Flickan frågade pappan varför inte de kunde få lite vatten därifrån. Pappa svarade att det tyvärr inte gick för det vattnet var bara för de rika som hade råd att betala för det.
Den kommunala vattenanläggningen i Bolivia är idag privatägd av ett utländskt företag. För att familjen ska kunna ansluta sig till vattenanläggningen måste de betala en summa som motsvarar en hel årslön för dem. Det innebär att de aldrig skulle ha råd till anslutningen.
Jag som har tagit förgivet att vatten är en självklarhet för oss människor. Jag trodde i mitt naiva huvud, att vatten var en mänsklig rättighet. Det är ju nämligen så att jorden har så mycket vatten att erbjuda så varför ska alla betala för det? Jag förstår att det kostar pengar att dra ledningar osv. Men varför ska vissa människor dra nytta av det? Vem har gett dessa människor rätten till att ta betalt för vatten? Är det för att de har pengar och pengar innebär makt!
I Bolivia har vattentillgången privatiserats för att regeringen ska slippa ta ekonomiskt ansvar för det. Privatisering innebär i det här fallet högre vattenpriser där bara vissa får tillgång till det men att de rikare blir rikare och de fattiga blir fattigare…
En annan sak som jag reagerade väldigt starkt på i samma program var att i Indien hade Coca Cola byggt upp nya fabriker ute på landsbygden. Nybyggnationerna ledde till att bönderna som lever i närheten blir helt utan vatten därför att fabriken suger åt sig deras vatten. Coca Cola menade att den sjunkande vattennivån inte berodde på de utan på andra förhållanden. Det överflödiga vatten som kom ut från Coca Cola fabriken slängdes ut i naturen. Vatten som inte längre var brukbart. Från och med den dagen bojkottar vi Coca Cola…
Önskar att jag kunde göra något för alla de som inte har tillgång till färskt, dricksvatten, mer än bara skriva några rader om problemet.
I U- länder där det råder brist på vattentillgången kommer vattenpriset att vara dyrare än bensinpriset om några år. Vattnet kallas för det blåa guldet för att det är det som de rika kan tjäna pengar på i framtiden.

Människor kommer in i ditt liv av en orsak, för en period eller förresten av livet. När du förstår orsaken, kommer du också att förstå hur du skall förhålla dig till denna person. När någon kommer in i ditt liv av en orsak, är det oftast för att fylla ett behov du har uttryckt. De har kommit för att hjälpa dig genom en utveckling, för att ge dig vägledning och stöd. För att hjälpa dig fysiskt, känslomässigt och spirituellt.
Det kan verka som om de är sända från himlen, och det är dem!De är där, för det du behöver de för. Så plötsligt, utan att du gör något fel eller på ett till synes en opassande tidpunkt, kommer denna person att säga eller göra något som gör att ert förhållande tar slut.
Ibland dör de, andra gånger lämnar de dig. Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut. Det som är viktigt att förstå är att ditt behov är mättat, ditt öde är fullbordat, deras arbete är utfört. Den bön du skickade till universum har blivit bönhörd, och det är nu dags att gå vidare.
Några människor kommer in i ditt liv för en period, för att det är din tur att dela med dig, att växa eller att lära. De ger dig en upplevelse, lugn eller bara får dig att le!Kanske lär de dig eller visar dig något du aldrig gjort förut. Vanligen ger de dig en ofantlig mängd av glädje. Tro på det... Det är äkta! Men bara för en period. Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor, sådant du måste bygga upp för att få en solid känslomässig grund. Ditt jobb är att acceptera läxan, älska denna människa och använda det du har lärt i andra relationer och områden av ditt liv. Det sägs att kärleken är blind, men vänskapen är klarsynt.

Jag sitter och skriver lite nya inlägg till bloggen och tittar ut genom fönstret där det bara vräker ner regn. En rabarberpaj står i ugnen och luktar gott. Jag kommer att tänka på ordet lagom. Jag har ju hört många gånger att Sverige kallas för landet lagom. Lagom är ett typiskt svenskt ord som vad jag har hört inte finns t.ex. i engelska språket. Om man ska försöka förklara eller översätta ordet lagom blir det en förklaring av någonting mitt i mellan, inte för mycket, inte för lite, utan lagom.

Vädergudarna verkar inte veta vad det ordet betyder i alla fall. Vi har ju haft underbart väder in några veckor innan regnet kom. Jag som ni, vet att det lite tabu att klaga över värmen. Då värmen är trotts allt sällsynt här i Sverige är det ju skönt att kunna få njuta av den när den väl kommer. Men när det är varmt så är det varmt också. Så varmt att vi nästan inte står ut. Vi ojar oss och vi droppar svett och försöker tycka att det är skönt trotts allt. Ja värmen varade i ca en och en halv vecka. Veckan efter värmen, spöregnar det. Det bara vräker ner i några dagar. Eller i några veckor. Visslingen är det bra för naturen att det regnar efter att gräset och blommorna har upplevt hettan väldigt länge. Men snälla vart tog lagom vägen när det gäller vädret. Är det varmt så är varmt. Nästan så vi håller på att dö. Regnar det, vräker det ner så att man nästan håller på att regna med.
För ungefär 10 år sedan var jag i Thailand. Vi var där under regnperioden. Den tropiska värmen svalnas av när regnet kommer lite då och då. Men då är det skönt att det regnar och vräker ner. Efter 3-5 min. regn kommer solen fram igen. Så där precis lagom. Hoppas det kan bli så där lagom här i Sverige också så vi slipper att klaga över vädret…

Vad är skillnaden mellan moral och normer? Som vanligt slår jag upp ordet moral i Wikipedia och så här det: En sammanfattning av de beteenden som överensstämmer med god sed för en enskild människa, grupp eller en grupp av människor. Det betecknar vidare en uppfattning om känslan av vad som är riktigt ur sedligt synpunkt.
Slår jag upp ordet norm står det så här : Underförstådda regler och förväntningar på beteende som gäller inom mindre sociala gemenskaper eller i samhället. Hm... som jag förstår det låter det precis som samma sak förutom att normer är dolda samhälleliga regler som vi medvetet och omedvetet följer.
Anledningen till att jag började fundera på det här var att jag och min man diskuterade ett radioprogram som handlade om huruvida vi människor ska äta djur eller inte och om detta är rätt eller fel. Det finns så många olika åsikter om detta samtalsämne och även en hel del inriktningar i åsikterna för hur vi argumenterar för de också. En del åsikter har religiösa inslag, en del har evolutionära argument men det finns också filosofiska och moraliska argumentationer för hur vi tänker och hur vi förhåller oss till ätandet av djur. En del säger att det inte är moraliskt rätt att äta upp ett djur för att djuret är, likt en människas liv lika mycket värt, ett liv som har lika stor rätt att finnas här som alla vi människor har.
De filosofiska frågorna är: Vad har djuret för syfte här på jorden? Vad är ett liv? Hur ska vi definierar ett liv? Dessa frågor är väldigt intressanta att diskutera, men för att återgå till min ursprungliga tanke och fråga, det vill säga vad är skillnaden mellan moral och normer. När jag tänker efter har moral med etik att göra. Jag menar att en moralisk fråga innebär något som ifrågasätter min personliga värdering i en fråga. Vad jag personligen anser vara rätt och fel i till exempel hur man ska behandla andra, vare sig det är en annan människa eller ett djur. Normer däremot är något som har en större och djupare förankring i samhället och i kulturen. Jag anser att det är genom vår kulturella uppfostran i ett samhälle, som vi får lära oss vad som är det rätta beteendet i kontexten (samhället) det som anses vara rätt och fel i samklang med alla andra som ingår i kontexten. Däremot bygger vi själva och självständigt våra moraliska värderingar genom erfarenheter. För min del betyder detta att det är genom att leva ett så rikt liv som möjligt som jag kan bygga upp mina personliga, moraliska värderingar, genom att antingen följa de rådande normer eller genom att bryta dem.
Har jag rätt? Har jag fel? eller finns det andra sätt att se på det här med moral och normer?
...eller vad är rätt och vad är fel?...Vem får bestämma vad som är rätt och fel?

Den frågan ställer jag till er andra. Jag är en person med en hel del ideologiska tankar och funderingar kring hur ett samhälle skulle kunna se ut. När jag har delat med mig av dessa funderingar med andra har jag fått höra att jag är en anarkist Usch!..Bara själva ordet anarkist klingar så fel i mina öron. Kan det vara så som i likhet med ordet kommunist, förknippas med negativa politiska åsikter? För att inte prata om ordet politik..Bläää

Politik och politiker har verkligen förlorat inflytande i dagens eftermoderna tider, anser jag i likhet med andra moderna sociologer så som Bauman, Beck och Touraine. Politiken har inte längre samma makt som den hade för ca 20-30 år sedan. Den unga generationen bryr sig inte längre om vilken inriktning de olika partierna har eller om det är höger,vänster eller ja...åt vilket håll man nu vill ha det... Istället för färg, lutning och ekonomisk vinning borde den nya politiken istället rikta sig på nytänkande. Detvill säga att politiken borde hitta alternativa tankemönster som ser till alla individers bästa, oavsett bakgrund, etinicitet eller kultur. Empati, tolerans och sympati borde användas som nyckelbegrepp för att marknadsföra den nya politiken. Den makt som politiken ändå skulle få utöva, skulle användas på det sättet den franske sociologen Touraine föreslog, att använda makten till att bibehålla balans världen över.

Anarki förknippas med laglöshet, drogfrihet osv....Jag slog upp begreppet på Wikipedia och där kan man läsa följande:

1) Ett tillstånd som innebär frånvaro av härskare eller statsmakt. Beteckningen används av vissa anarkister i positiv bemärkelse om det ideala samhället. 2)Förvirring och kaos i brist på lagar och/eller regering: en negativt laddad beteckning (http://sv.wikipedia.org/wiki/Anarki).


Hmm, en frånvaro av härskare njae...kanske inte helt frånvaro men som jag nämner tidigare en auktoritet som utnyttjar sin position och inflytande till att skapa och bibehålla balans i världen. Laglöshet skulle fungera bara i en värld av människor med högre medvetande. Med högre medvetande menar jag individer som vet på en högre medvetandenivå att om de skadar andra, skadar de bara sig själva. I detta samhälle skulle det råda fullständigt lugn kaos där ingenting är rätt eller fel. Det är bara du som självständig individ bestämmer vad som är rätt och fel för dig. Men detta skulle göras genom att hela tiden ta hänsyn till andra människor som också samspelar med dig i detta kaos.
Det skulle inte finnas en högre makt eller auktoritet som försökte "lära" dig att vara en duglig och funktionell samhällsmedborgare.
I detta samhälle skulle det finnas medborgarlöner att ta ut. Medborgarlöner innebär en ersättning som ligger på grund nivåinkomst. (Blanda inte ihop medborgarlön med socialbidrag eller andra bidrag nu) Denna ersättning skulle ges ut till alla som ville ha den. Till exempel en person som är trött på sitt jobb och vill ta ett sabbatsår, eller varför inte till någon som vill utvecklas på det personliga nivån...ja till den som helt enkelt ville ha medborgarlön!...........