Igår skrev jag om den ångest jag kände efter att ha läst i Baumans bok Det individualiserade samhället. Nu har den ångest lagt sig lite men mina tankar fortsätter att sprudla. Idag handlar de om trygghet. Ja, för att knyta an till det jag skrev igår, pratade Bauman om att det är på grund av den otryggheten som vi känner i det allt mer individualiserade samhället som människor mår dåligt. Det är avsaknaden av strukturen i samhället som gör oss otrygga, egoistiska och rädda. Om nu vi är på väg till ett allt mer flytande samhälle så som Bauman förutspår, tenderar nog människan att bli en sådan. Tragiskt kan jag tycka. Men det finns hopp hos mig ändå.
Dagens samtalsämne vid frukostbordet tillsammans med min sambo var trygghet. Genom att ta ansvar för sitt eget liv och ser till att varje individ får någon slags trygghet i tillvaron kan vi komma långt. Genom bekräftelse av andra skapar vi trygghet hos oss själva. Jag vet att så ser inte verkligheten ut idag för många. Tyvärr är det många som får bekräftelse i en grupp som inte alltid är sund. Blir man inte bekräftad av sina signifikanta andra (i många fall finns det inga signifikanta andra), söker man bekräftelse någon annanstans Kanske i de olika subkulturer som har bildats runt omkring och utanför samhället.
Det finns många människor som mår dåligt i dagens samhälle, det av många olika anledningar. Det kan vara arbetslöshet, stress, depression eller av ekonomiska skäl, oftast är det nog en blandning av dessa faktorer. Har man varit i en sådan situation länge tenderar man att hamna i utanförskap. Den enskilde individen känner sig otillräcklig, hopplös och deprimerad och har ingen kontroll över situationen längre. Denna tillvaron skapar otrygghet. De här människorna kanske också i värsta fall är föräldrar. Jag säger i värsta fall därför att det innebär att deras barn får leva med denna grymma verklighet dag in och dag ut. Det vill säga, otryggheten för dessa barn är deras sociala verklighet. Om vi tänker lite längre i den tanken, reproduceras denna otrygghet i det stora hela. Inte konstigt att kriminaliteten och missbruk av olika slag bara ökar och ökar. Så i det stora hela kanske Bauman hade rätt trots allt!?
Jag har inga enkla eller mirakulösa lösningar för detta problem. Men om vi som enskilda individer börjar se efter vår egen situation först och främst, kanske vi kan vara med och skapa den tryggheten som många av oss saknar. Vilket i längden bidrar till bättre, empatiska, välmående samhällsmedborgare. Jag tror att förändringen måste ske inom oss först. Detta måste nog ske genom att ändra på våra tankar kring vår situation. Släng bort alla negativa tankar och kanske i extrema fall, slänga bort offerkappan från axlarna och börja inse att det är hos dig själv det börjar och det är bara du själv som hjälpa dig själv.
Ni föräldrar som jobbar åtta timmar om dagen, som följer med era barn till deras fotbollsträningar eller ridlektioner/danslektioner fast ni är så trötta och egentligen inte har tid att vara där men ni gör det för att ni älskar era barn och ni vet vad det betyder för era barn. Fortsätt med det. Det är det genom just den handlingen ni bekräftar era barn. För er föräldrar vars barn inte tränar, ta er tid till att ge barnet en kram när de kommer hem från skolan eller bara fråga hur deras dag har varit. Det kostar så lite men vilken skillnad det gör i det stora hela.

Idag är en sådan dag då allt känns tungt. Dels för att jag känner att våren borde vara här nu och dels för att jag sitter och försöker ta mig igenom en bok skriven av Zygmunt Bauman. Det individualiserade samhället. Bauman har en teori om hur vi människor kommer att leva i det så kallade flytande samhälle. den flytande epoken är snart på ingång och lämnar senmodernaniteten bakom sig. Ja hur skapar det ångest hos mig, kan man ju undra?
Jag kan inte låta bli att inte bli påverkad av Baumans teori. Min tolkning av hans bok är att han beskriver människan som en egoistisk, otrygg, ensamvarg, erfaren och intellektuell varelse som flyter runt i den globaliserade världen. Bauman menar att vi människor mår dåligt av att inte ha fasta strukturer. Strukturer som har försvunnit dels för att vi har blivit friare som varelser. men den här friheten innebär också valmöjligheter. Alla de tusentals valmöjligheterna som kretsar runt omkring oss ger oss stor frihet att kunna skapa vårt eget framtidsprojekt. Vidare menar Bauman att i det individualiserade samhället har politiken inte längre någon makt, utan det är ekonomin som styr politiken i det flytande samhället. Samhällsstrukturerna försvinner då vi inte längre har någon stat som övervakar oss. De gamla strukturer som började att gälla i och med industrialismens uppkomst, finns inte längre. Dessa strukturer kallas kommer från det moderna samhället. Lönearbete, kärnfamiljen och välfärden är några spår av det moderna samhället. Hur mycket av dessa strukturer har vi kvar idag? Ja lönearbete finns ju knappt kvar. Det är ju så att det finns knappt några jobb kvar överhuvudtaget. Kärnfamiljen kan man ju bara glömma. varenda unge i skolan har ju fler en en mamma och fler en en pappa. Kan Bauman ha rätt i sin teori? Om han har det hoppas jag verkligen att vi människor börjar tänka om och kanske börja se oss omkring hur vi har det. Enligt Bauman har själen koloniserats av kroppen. Det fysiska har tagit över det själsliga och kvävt själen för gott. Gud vilken bitter bild av människan han ger. Jag vill inte vara en sådan människa. Jag förespråkar för en människa med empati, en människa som visar medmänsklighet och en människa som har den inställningen att det är genom de små förändringar som stora förändringarna sker. Men jag kan, som jag tidigare sa, det går inte att låta bli att påverkas av Baumans teori och bild av människan i det individualiserade samhället då jag ser att vi är på väg dit. Det kanske är så som min sociologi lärarare sa, att vi har en fot inne i det senmoderna samhället och den andra i det flytande samhället. Det finns självklart mycket mer som jag skulle kunna skriva om här utifrån Baumans bok men jag väljer att stanna här. Vad tycker ni där ute? Finns det fler som har läst Baumans böcker? Har ni några åsikter om hans teori?