Människor kommer in i ditt liv av en orsak, för en period eller förresten av livet. När du förstår orsaken, kommer du också att förstå hur du skall förhålla dig till denna person. När någon kommer in i ditt liv av en orsak, är det oftast för att fylla ett behov du har uttryckt. De har kommit för att hjälpa dig genom en utveckling, för att ge dig vägledning och stöd. För att hjälpa dig fysiskt, känslomässigt och spirituellt.
Det kan verka som om de är sända från himlen, och det är dem!De är där, för det du behöver de för. Så plötsligt, utan att du gör något fel eller på ett till synes en opassande tidpunkt, kommer denna person att säga eller göra något som gör att ert förhållande tar slut.
Ibland dör de, andra gånger lämnar de dig. Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut. Det som är viktigt att förstå är att ditt behov är mättat, ditt öde är fullbordat, deras arbete är utfört. Den bön du skickade till universum har blivit bönhörd, och det är nu dags att gå vidare.
Några människor kommer in i ditt liv för en period, för att det är din tur att dela med dig, att växa eller att lära. De ger dig en upplevelse, lugn eller bara får dig att le!Kanske lär de dig eller visar dig något du aldrig gjort förut. Vanligen ger de dig en ofantlig mängd av glädje. Tro på det... Det är äkta! Men bara för en period. Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor, sådant du måste bygga upp för att få en solid känslomässig grund. Ditt jobb är att acceptera läxan, älska denna människa och använda det du har lärt i andra relationer och områden av ditt liv. Det sägs att kärleken är blind, men vänskapen är klarsynt.

Jag sitter och skriver lite nya inlägg till bloggen och tittar ut genom fönstret där det bara vräker ner regn. En rabarberpaj står i ugnen och luktar gott. Jag kommer att tänka på ordet lagom. Jag har ju hört många gånger att Sverige kallas för landet lagom. Lagom är ett typiskt svenskt ord som vad jag har hört inte finns t.ex. i engelska språket. Om man ska försöka förklara eller översätta ordet lagom blir det en förklaring av någonting mitt i mellan, inte för mycket, inte för lite, utan lagom.

Vädergudarna verkar inte veta vad det ordet betyder i alla fall. Vi har ju haft underbart väder in några veckor innan regnet kom. Jag som ni, vet att det lite tabu att klaga över värmen. Då värmen är trotts allt sällsynt här i Sverige är det ju skönt att kunna få njuta av den när den väl kommer. Men när det är varmt så är det varmt också. Så varmt att vi nästan inte står ut. Vi ojar oss och vi droppar svett och försöker tycka att det är skönt trotts allt. Ja värmen varade i ca en och en halv vecka. Veckan efter värmen, spöregnar det. Det bara vräker ner i några dagar. Eller i några veckor. Visslingen är det bra för naturen att det regnar efter att gräset och blommorna har upplevt hettan väldigt länge. Men snälla vart tog lagom vägen när det gäller vädret. Är det varmt så är varmt. Nästan så vi håller på att dö. Regnar det, vräker det ner så att man nästan håller på att regna med.
För ungefär 10 år sedan var jag i Thailand. Vi var där under regnperioden. Den tropiska värmen svalnas av när regnet kommer lite då och då. Men då är det skönt att det regnar och vräker ner. Efter 3-5 min. regn kommer solen fram igen. Så där precis lagom. Hoppas det kan bli så där lagom här i Sverige också så vi slipper att klaga över vädret…

Vad är skillnaden mellan moral och normer? Som vanligt slår jag upp ordet moral i Wikipedia och så här det: En sammanfattning av de beteenden som överensstämmer med god sed för en enskild människa, grupp eller en grupp av människor. Det betecknar vidare en uppfattning om känslan av vad som är riktigt ur sedligt synpunkt.
Slår jag upp ordet norm står det så här : Underförstådda regler och förväntningar på beteende som gäller inom mindre sociala gemenskaper eller i samhället. Hm... som jag förstår det låter det precis som samma sak förutom att normer är dolda samhälleliga regler som vi medvetet och omedvetet följer.
Anledningen till att jag började fundera på det här var att jag och min man diskuterade ett radioprogram som handlade om huruvida vi människor ska äta djur eller inte och om detta är rätt eller fel. Det finns så många olika åsikter om detta samtalsämne och även en hel del inriktningar i åsikterna för hur vi argumenterar för de också. En del åsikter har religiösa inslag, en del har evolutionära argument men det finns också filosofiska och moraliska argumentationer för hur vi tänker och hur vi förhåller oss till ätandet av djur. En del säger att det inte är moraliskt rätt att äta upp ett djur för att djuret är, likt en människas liv lika mycket värt, ett liv som har lika stor rätt att finnas här som alla vi människor har.
De filosofiska frågorna är: Vad har djuret för syfte här på jorden? Vad är ett liv? Hur ska vi definierar ett liv? Dessa frågor är väldigt intressanta att diskutera, men för att återgå till min ursprungliga tanke och fråga, det vill säga vad är skillnaden mellan moral och normer. När jag tänker efter har moral med etik att göra. Jag menar att en moralisk fråga innebär något som ifrågasätter min personliga värdering i en fråga. Vad jag personligen anser vara rätt och fel i till exempel hur man ska behandla andra, vare sig det är en annan människa eller ett djur. Normer däremot är något som har en större och djupare förankring i samhället och i kulturen. Jag anser att det är genom vår kulturella uppfostran i ett samhälle, som vi får lära oss vad som är det rätta beteendet i kontexten (samhället) det som anses vara rätt och fel i samklang med alla andra som ingår i kontexten. Däremot bygger vi själva och självständigt våra moraliska värderingar genom erfarenheter. För min del betyder detta att det är genom att leva ett så rikt liv som möjligt som jag kan bygga upp mina personliga, moraliska värderingar, genom att antingen följa de rådande normer eller genom att bryta dem.
Har jag rätt? Har jag fel? eller finns det andra sätt att se på det här med moral och normer?
...eller vad är rätt och vad är fel?...Vem får bestämma vad som är rätt och fel?

Den frågan ställer jag till er andra. Jag är en person med en hel del ideologiska tankar och funderingar kring hur ett samhälle skulle kunna se ut. När jag har delat med mig av dessa funderingar med andra har jag fått höra att jag är en anarkist Usch!..Bara själva ordet anarkist klingar så fel i mina öron. Kan det vara så som i likhet med ordet kommunist, förknippas med negativa politiska åsikter? För att inte prata om ordet politik..Bläää

Politik och politiker har verkligen förlorat inflytande i dagens eftermoderna tider, anser jag i likhet med andra moderna sociologer så som Bauman, Beck och Touraine. Politiken har inte längre samma makt som den hade för ca 20-30 år sedan. Den unga generationen bryr sig inte längre om vilken inriktning de olika partierna har eller om det är höger,vänster eller ja...åt vilket håll man nu vill ha det... Istället för färg, lutning och ekonomisk vinning borde den nya politiken istället rikta sig på nytänkande. Detvill säga att politiken borde hitta alternativa tankemönster som ser till alla individers bästa, oavsett bakgrund, etinicitet eller kultur. Empati, tolerans och sympati borde användas som nyckelbegrepp för att marknadsföra den nya politiken. Den makt som politiken ändå skulle få utöva, skulle användas på det sättet den franske sociologen Touraine föreslog, att använda makten till att bibehålla balans världen över.

Anarki förknippas med laglöshet, drogfrihet osv....Jag slog upp begreppet på Wikipedia och där kan man läsa följande:

1) Ett tillstånd som innebär frånvaro av härskare eller statsmakt. Beteckningen används av vissa anarkister i positiv bemärkelse om det ideala samhället. 2)Förvirring och kaos i brist på lagar och/eller regering: en negativt laddad beteckning (http://sv.wikipedia.org/wiki/Anarki).


Hmm, en frånvaro av härskare njae...kanske inte helt frånvaro men som jag nämner tidigare en auktoritet som utnyttjar sin position och inflytande till att skapa och bibehålla balans i världen. Laglöshet skulle fungera bara i en värld av människor med högre medvetande. Med högre medvetande menar jag individer som vet på en högre medvetandenivå att om de skadar andra, skadar de bara sig själva. I detta samhälle skulle det råda fullständigt lugn kaos där ingenting är rätt eller fel. Det är bara du som självständig individ bestämmer vad som är rätt och fel för dig. Men detta skulle göras genom att hela tiden ta hänsyn till andra människor som också samspelar med dig i detta kaos.
Det skulle inte finnas en högre makt eller auktoritet som försökte "lära" dig att vara en duglig och funktionell samhällsmedborgare.
I detta samhälle skulle det finnas medborgarlöner att ta ut. Medborgarlöner innebär en ersättning som ligger på grund nivåinkomst. (Blanda inte ihop medborgarlön med socialbidrag eller andra bidrag nu) Denna ersättning skulle ges ut till alla som ville ha den. Till exempel en person som är trött på sitt jobb och vill ta ett sabbatsår, eller varför inte till någon som vill utvecklas på det personliga nivån...ja till den som helt enkelt ville ha medborgarlön!...........

Det här med miljöförstöringarna och alla miljöfrågor som är så aktuella nu....Isen som håller på att smälta, polarbjörnar som påverkas av att isen håller på att försvinna och på andra håll i världen har människor inte tillgång till vatten osv.
I och med media, stormas vi med information om detta aktuella ämnet hela tiden. Vi som enskilda individer måste vara med och påverka framtiden. Vi måste bidra till en bättre miljö. Genom att börja bli mer miljömedvetna kan vi skapa förändringar. ..
Ja absolut, jätte fint, men jag kan inte låta bli att ta det här steget längre. Jag funderar på hur mycket av alla dessa klimatförändringar sker på grund av naturliga skäl? Det vill säga, vi kanske är på väg in i en ny epok med allt vad det innebär. De förändringar som sker just nu i miljön kanske skulle ha skett ändå. Det kan vara ett sätt för vår planet att rensa sig själv. Det kanske är så att det är dags för nya arter att träda fram nu.
Jag säger inte att vi människor inte har någon inverkan alls på dessa klimatförändringar, tvärtom anser jag att vi absolut har det. Men kanske inte så mycket som media ändå påstår att vi har. Enligt aprilnummeret av National Geographic, läste jag att hela 46% av oljeutsläppet sker på ett naturligt sätt. Vår planet sipprar alltså ut olja här och där som vi i vanliga fall inte ser och människan står för 8 % av de utsläpp som kommer från oljefartyg.

Hur skyldiga är vi enskilda individer till förändringen inom miljön?
Varför ska jag som enskild individ behöva få dåligt samvete av den information som vi hela tiden matas med medvetet eller omedvetet.
Det är inte vi enskilda individer som är den största boven till miljö örstöringarna här i världen anser jag. Jag eller min granne, mina kompisar eller mina föräldrar är inte ägare till industrier som tillåter farligt utsläpp sippra ut i naturen. Hade jag ägt en industri, hade jag absolut inte ignorerat problemet, den saken är säker i alla fall. Det är inte heller jag som flyger till andra länder flera gånger i månaden på tjänsteresor. Det är inte jag som som tillåter farliga kemikalier i maten som vi får i oss. OK!, jag äger en bil som tyvärr inte går på biogas eller etanol. Anledningen till att jag inte äger en sådan bil är för att jag inte har råd att köpa mig en miljöbil.

Den största delen av mitt liv har jag cyklat Jag har cyklat till träningen, till jobbet, till affären osv. Jag tror inte att jag är ensam om att göra detta heller utan tvärtom. Vi kanske inte gör det av miljöskäl utan snarare av ekonomiska och hälsosamma anledningar. Nästan alla hushåll källsorterar nu för tiden också. Så hur delaktiga har vi varit i denna miljöförstöring? och hur mycket har jag eller du bidragit till klimatförändringarna? Ska vi behöva betala med att gå omkring och ha ångest eller ha dåligt samvete för dessa förändringar? Eller för misstag som industriägarna begick för många år sedan? Nej tack! Jag har inte varit delaktig i det och tänker inte heller bli det....
Vi som enskilda individer gör säkert mer för miljön än vad alla politiker och affärsmän/kvinnor någonsin kommer att göra. Så ni som har dåligt samvete eller ångest över miljön, sluta med det nu! men för Guds skull ignorera inte problemet heller :)

Jag har tidigare skrivit mina tankar kring de moderna sociologerna och om deras syn på den tiden vi lever i nu. Jag har reagerat på deras dystra bild av den nuvarande verkligheten.
Men äntligen har jag nu hittat en sociolog som ligger närmare mina egna tankar och teorier. Om ni är intresserad tycker jag att ni måste läsa Alain Touraines bok kan vi leva tillsammans. Boken är inte alltid så lätt att förstå sig på då författaren skriver på ett mycket filosofiskt sätt,men jag tycker i alla fall att ni ska ge den lite tid. Det är värt det!

Till skillnad från Baumans böcker känner jag att Touraines Kan vi leva tillsammans är en mer behaglig sociologisk bok. Jag blir glad och nästan förväntansfull av hans teorier och tankar. Touraine analyserar det samhälle som vi nu är på väg att inträda. Ett samhälle där globaliseringen är ett faktum. Som jag tidigare nämnde skriver han på ett mycket filosofiskt sätt men även här finns det en sociolog som inte refererar till några empiriska undersökningar utan utgår från sina egna filosofiska tankar som ibland är lite svåra att förstå. Att han har ett stort fokus på subjektet över hela boken är mycket intressant. Även Bauman och Beck har det men jag anser att Touraine lyckas mycket bättre i det avseende att han påpekar vikten av att förverkliga individens inre tankar, lustar och önskningar. Detta är källan till lycka och framgången i våra livsprojekt menar Touraine. Det är genom att komma underfund med vad vi vill med våra liv på ett medvetet sätt som vi verkligen kan förverkliga och utveckla oss som individer (och utveckla subjektet). Vi är nu aktörer över våra liv. (Touraine, 2002). Touraine menar att anledningen till att människan mår dåligt idag är att vi är splittrade och inte vana vid de snabba förändringarna som sker mitt framför våra ögon. Att inte påverka den obalans som individen upplever mellan det instrumentella världen och livsvärlden är att inte kunna ha kontroll över vårt jag. Det är genom att fortsätta att utveckla subjektet som vi kan övervinna denna splittring.

Ni får själva skapa er egen uppfattning om vad subjektet är för någon. För det som är subjektet för mig behöver absolut inte vara det för er andra! Här nedan kan ni ta del av min tolkning.

I det avmoderniserade samhälle beskriver Touraine individen som splittrad men ändå fri. Vi har nu större frihet att kunna påverka vårt jag/subjektet genom att göra aktiva val som ligger i linje med våra innersta önskningar. Genom att institutionerna och familjen har förlorat betydelse kommer vi inte längre vara styrda. Nu måste vi acceptera idén om ett slut på socialisationen skriver Touraine i en artikel. Vi befinner oss nu i ett samhälle som styr sig självt. Politiken, ekonomin och media har inte längre makten över individen. Den här friheten som erbjuds menar Touraine att vi ska utnyttja. Friheten ger sökandet vingar. Sökandet efter lyckan är individuellt så som mycket annat i Touraines värld. Enligt de gamla sociologiska teorierna bildas jaget i relation till andra och av institutionerna. I Touraines värld bildas jaget i relation till sig själv. Därför är det viktigt att våra personliga livsprojekt består enbart av det som vi själva har valt. Jag skulle vilja jämföra subjektet med människan själ men Touraine menar i sin bok att subjektet inte är något som finns inne i vår kropp utan subjektet är snarare en produkt av våra högsta tankar om oss själva. Att subjektet har en fysisk form. (Låter som själen ändå för mig). I och med globaliseringen blir individen mer och mer blandad med andra kulturer vilket har en positiv inverkan på den högre medvetenheten genom att vi blir mer toleranta mot varandra, fördomarna försvinner och individen i det globaliserade samhället börjar att bry sig om mänskligheten mer och mer. Empati, sympati och tolerans är globaliseringens medborgarnas nyckelenheter som kommer att leda individen till en högre medvetenhet. Nu menar inte Touraine att det är bara positivt med det ångkulturella samhället, han menar också att den leder till splittring då människan inte längre känner något tillhörighet. Avsaknaden av tillhörighet skapar ångest och förvirring hos individen. Individerna kommer att skapa sin identitet utifrån sin kulturella grupp vilket kommer att resultera i att det mångkulturella identitet utifrån sin kulturella grupp vilket kommer att resultera i att det mångkulturella samhället först kommer att hamna i kris då individen inte har vant sig vid de förändringarna men så småningom kommer mångkulturen att övervinna genom att erkänna varandras olikheter. Subjektet kan bara finnas om individen kan kombinera de olika kulturella skillnaderna.

En annan mycket intressant tanke är att politikens roll i avmoderniseringen kommer mer och mer att handla om individen och inte ekonomin. Människan kommer inse att om subjektet skadas kommer människorna att reagera starkt. Maktens syfte handlar om att bibehålla balansen i världen. Det kommer också att ligga i Politikens roll att minska klyftan mellan de olika kulturer i det mångkulturella samhället. De individer som är i behov av välfärden kommer att ses av andra som jämlika och inte som parasiter, klienter eller patienter.
Vi befinner oss i en tid av lärdom där subjektet är i fokus. En skola där vi individer lär oss tolerans, empati och att handskas med friheten som globaliseringen erbjuder. Skolan i det moderna samhället måste nu börja att anpassa sig till individernas nya tänkande och personliga behov och även att utöka friheten genom att lära den unga och nya generationen att reflektera och tänka själva.

För mig verkar Touraines filosofiska teorier väldigt trevliga och en snudda andliga, vilket absolut inte är något negativt för mig. Jag har nämligen sökt efter denna del i sociologin sedan jag började läsa första kursen och, äntligen en teoretiker som tar upp människans inre. Det ligger i tiden att vi nu måste höja vår medvetenhet för att kunna leva i samklang med globaliseringen och det mångkulturella samhället. Mycket av Touraines teorier kan appliceras i det svenska samhället genom att vi nu lever i ett Sverige som mer och mer liknar USA där olika etniciteter samsas. Men det borde lite konstigt att säga att hans teorier inte passar in i det svenska samhället då vi snart inte har några geografiska gränser. Globalisering innebär att gränserna flyttas och Sverige kommer kanske inte finnas som enskilt land i framtiden. Därför kan Touraines teorier passa in över hela världen om vi väljer att se världen som ett enda stort samhälle.